cluelez

Jag har ärvt ett tix eller en tvångstanke av mitt ex. Den kom inte när vi var tillsammans, då störde jag mig på den och förstod inte varför hon höll på så. Men sen för en vecka sedan så gör jag exakt samma sak och jag vågar inte sluta, tror att jag kommer att råka illa ut då. Det handlar om att jag inte kan ha volymen på stereon på ojämna tal (vilken jävla idiot jag låter som nu) Jag försöker lite då och då att sätta den på 37 men det går fan inte, tar inte lång tid innan jag måste ändra. Jag brukar utsätta mig för tester ibland, det är en annan tvångstanke som jag har haft med mig sen barnsben. T ex när jag bodde hemma så kunde jag tänka för mig själv, jag måste hinna upp för trappan och slänga mig i sängen innan jag räknar till 10, annars kommer jag att dö inom en vecka. Så här håller det på fortfarande, och det är just grejen med att hinna till grejer. Jag har inte misslyckats än, men man sätter ju sin egen tid och den kan man ju sätta lite längre än vad som krävs eller så räknar man bara sakta.

Vad händer om jag misslyckas då? Jag snubblar, bryter benet och hinner verkligen inte fram.

Det knackar på dörren, där står en lång man med en portfölj i handen, stiligt klädd i svart kostym, han ger mig en blick och jag nickar tillbaka.
Han går in genom dörren, han säger ingenting, vi vet båda vad som ska ske.
Jag går in i storarummet och sätter mig på soffan, han går ut i köket och lägger portföljen på köksbordet.
Öppnar portföljen med sitt kodlås, han tar försiktigt upp sin glock och skruvar på ljuddämparen.
Han sätter sig i soffan, putsar av sin glock med en tygtrasa, det är dags säger han med en mörk röst.
Jag sätter mig på knä på golvet, hör stegen bakom mig komma närmare, känner den kalla glocken mot mit bakhuvud.
Han trycker på avtryckaren, jag hinner inte reagera. Parkettgolvet får en lite rödare nyans än förut.
Mannen stegar ut genom dörren för att utföra nästa uppdrag åt tvångstankeguden.