cluelez

En dag som denna för 4-5 år sedan hade jag och Linus rusat ut med kvastarna i högsta hugg. Borstat undan all satans grus och sen skejtat så in i helvete. Vi hade inte slutat förrän mörkret smög sig på oss likt grinchen på julafton.

En sak som har etsat sig fast i mitt minnet är när jag var mellan 13-14 år. Linus och Dennis hade redan klurat ut hemligheten bakom den mytomspunna kick-flippen. Just den här dagen hade jag gett mig fan på att det var min tur.
Jag stod och flippade konstant denna kväll, brädan skrattade åt mig, den ville mig ont.
Sluta nu Robert, du kommer aldrig att klara det, spring in nu.
Jag var förtvivlad, bad min bräda dra åt helvete och slängde den i asfalten. Men jag gav inte upp.
Klockan närmade sig nio och då från ingenstans så stod jag bara där på min bräda, jag hade precis landat på min första kick-flip. Jag skrek ut min glädje och fick nog hela kvarteret att kolla ut genom sina fönster. Jag sprang upp till Linus och plingade på. Jag satte den, jag satte den sa jag med en utmattad röst. Han gick ut och kollade, jag satte den igen. Det är någonting märkligt det där, helt plötsligt så sitter den bara där. Som att du försöker bygga ditt modellflyg men dom har missat lägga i ritningen i förpackningen, du bygger och bygger men jävlar vad snett och fel det ser ut. Du börjar googla efter ritningen, det är en djungel av hemsidor du ska ta dig igenom, men tillslut så hittar du rätt.
Jaha, var det så man skulle göra. Då sitter det där och du kommer aldrig glömma bort hur du bygger det här flygplanet.

Jag saknar dessa dagar, det blir nog en bräda i sommar ändå.