Väder fetisch?
Vad är det för fel på dagens människor?
Jag jobbar på en budbils firma, där får jag träffa massor med ointressanta människor.
En oskriven regel inom yrket säger ju dock att man alltid ska vara trevlig mot sina kunder,
07.30 varje dag ska jag befinna mig på posten för att hämta olika företags post. Här vimlar det av männsikor.
Eftersom jag är ganska ny inom yrket så märker man ju av lite hur det funkar på olika ställen.
Just här funkar det så att alla hälsar på alla, de man har hälsat på mest kan man t om ta sig en minut att snacka vädret med. Detta kallsnack får man erfara mycket inom mitt yrke, man står där, låtsas att man är intresserad av vad kunden har att säga, medan man själv står och funderar på snabbaste vägen till döden. Men man lär sig, det är bara att nicka, hålla med och absolut inte argumentera emot även om man tycker han/hon har fel.
Nu till saken, jag är inte en i gänget!
Det finns kanske 2-3 personer som hälsar på mig när jag befinner mig nere på posten. Det är inte så att jag jag inväntar att dom ska hälsa först, utan artig som jag är så hälsar jag glatt. Men förutom dom här 2-3 personerna, hur reagerar dom andra när jag glatt hälsar? Jo, jag får ett hånflin tillbaka, och det där leendet kan jag läsa alldeles för tydligt "din smutsiga, äckliga budbils chaufför, jag slösar inte mina stämband på dig, nedu pajk du får nog jobba upp dig lite". Just det här leendet får mig att må dåligt, känner mig som en könssjukdom, lever runt omkring, men ingen vill ha med mig att göra. Men vad trodde jag egentligen? De är ju män i kavajer, kvinnor i karaktärs skrud och där strosar jag runt i arbetar kläder. Men vad ska jag göra? Ta tillbaka min hälsning och krypa tillbaka till rännstenen där jag föddes och levt hela mitt liv i?
Imorgon ska jag gå in med ett bälte av dynamit på 20kg, bara gå runt och små le.
Bara för att en dag få känna att jag har övertaget.
Over n out