cluelez

Man fick höra mycket lögner som barn, föräldrarna matade en med skit och syftet var i det allra flesta fallen att skrämmas. Fyrkantiga ögon av för mycket tv-spel, tandféen (var det bara jag som höll på med detta några år för länge?) och hela julafton visar ju sig vara en av världens förmodligen största PR-kupp. Tomten, vart kom han ifrån? Är han helt påhittad eller ska han symbolisera en gladare och givmildare Jesus? Iallafall så får han ju sjukt mycket uppskattning, ställde ut gröt till den jävlen natten till julafton och visst fan hade han ätit upp den på morgonen, fantastiskt och det var inte många timmar kvar tills man verkligen skulle få stå där öga mot öga med honom. Det är när man väl får reda på att det inte finns någon tomte som hela julafton dalar utför men man ville inte inse det. Man kämpade i några år till då man tog fram sin inre Brad Pitt och spelade skiten ur rollen som tomte själv.

Hade inte tänkt att skriva ett skit om julen men det tog ju upp hela inlägget. Anledningen att jag började skriva det här var för att jag har två påståenden som min mamma sa till mig som liten och som jag ännu inte vet om det var lögn eller sanning.

#1 Som barn fick eller vågade jag aldrig ha ansiktet utanför vindrutan på en bil
"Ansiktet fastnar så tillslut, du blir förlamad i hela ansiktet"
Vågar man trotsa det? Jag vågar fortfarande inte.

#2 Man fick heller inte titta i kors med ögonen för länge för då skulle dom också fastna.
Detta gjorde jag ändå men bara i max 5 sekunder i sträck för att vara säker.

Tänk hade olyckan varit framme i båda fallen, då hade jag suttit här nu med skelande ögon och ett ansikte från helvetet.

Jag var och handlade själv innan idag och på min lista stod det;

Toapapper
Kex
Brieost

En ganska tragisk kombination i mina ögon då det var det enda jag köpte.
Jag tycker den speglar ensamhet och misslyckande, hade jag nu lagt till en tub med handlotion på listan så hade det varit ett snäpp värre. Nu vet jag inte om kassörskan tänkte som jag förmodade att hon gjorde, men jag kan tänka mig att hennes bild såg ut på ett ungefär;

Nee stackars kille nu ska han hem alldeles ensam till huset för att hans föräldrar är förmodligen bortresta. Där ska han tända lite ljus, duka fram kex och brie på mammas gamla silverfat. Sätta på någon mjukporrfilm och tokrunka upp alla 8 toarullar.

Jag vet inte det kanske är en absurd tanke men det är just något med att handla toapapper. Jag gillar det inte.
Det känns som att hela affären stannar upp när man lyfter upp paketet, även om man försöker göra det ljudlöst.

Sanningen är att kex och brie är fan bland det bästa jag vet och idag har jag avnjutit det med en bättre Ozy och en bättre öl till Manchester - Valencia. Lite livsgläde en Onsdag det gillar fan jag.

Skadade mig igår 10 minuter in i matchen. Jag vet precis varför och det var mitt eget fel.
Som jag skrivit tidigare så är jag ganska vidskeplig av mig, den skrocken jag väl tror på är jag fanimej noga med att den inte ska drabba mig.

Igår pratade jag med en kompis innan matchen, kommer faktiskt inte ihåg vad det var om men det är oväsentligt.
Vi ska precis lägga på och då säger hon;

- Du förresten, lycka till på matchen.
- Tack

Tack? Det är fan regel nummer ett att man absolut inte får säga tack när någon önskar mig lycka till. Jag brukar oftast styra undan det genom att mummla något eller svara mmm, det bästa är om man sitter i en situtaion där man kan säga detsamma.

Jag fick ångest efter samtalet, skulle jag ringa upp och ta tillbaka det jag sagt? Det kändes lite drastiskt. Jag gjorde ingenting av situation utan lät det passera. Men jag kunde inte släppa det, tänkte på det på vägen dit, under samlingen och i början av matchen.

Jag kom ändå ganska lindrigt undan, en lårkaka. Jag gick mest runt och fruktade döden.

Spelar match idag mot Liatorp, det säger mig lika mycket som er kanske. Ingenting
Det är på den nivån jag spelar. Men jag gillar det lite, det är mysigt att åka ut på landet och se hur dom kämpar med att få en gnista från den förbannade pinnen, hur dom pyntar sina grottor med djurhudar och grottmålningar, dricker sin hembrygda mjöd till matchen. Det känns lite Kirschsteiger över det hela.

"Vi spelar i den sämsta ligan, vi ligger sist och jag är sämst på plan, fattar ni hur dålig jag är?"

Livet är en fest, det skanderade Nationalteatern någon gång på 70-talet.
Jag tänkte faktiskt på just denna låten idag när klockan ringde 04:20. Om hur allt när jag stiger upp ur sängen går tillbaka till rutinerna efter att ha levt i någon sorts bubbla där verkligheten inte kan nå en.  
Jobba, träna, tidsinställd sömn och vänta på den allt för korta helgen.

Tankarna går alltid i samma banor efter semestern; Varför i helvete spelar jag fotboll? Och vad gör jag kvar på det där skitjobbet? Jag kanske skulle säga upp lägenhet och jobb för att sedan bara sticka?
Det går några dagar och man sjunker sakta ner i kvicksanden, man stampar och stampar men man kommer ingenstans. Tillslut så når man botten, och här brukar man stå jävligt stadigt i ca 47 veckor.
Ibland lyckas jag kravla mig upp till ytan, när jag skrapar en lott eller spelar på lotto och hoppet ger mig lite kraft. Efter ca 10 sekunder så står jag där uppgiven på den där satans botten igen.

Det är fan dags nu att någon person som är närmare födseln än döden får visa upp sig i tv och skrapa fram miljonerna.
Den personen är jag, jag vet det, jag känner det i luften.

Sen stängde dom och vi gick hem, vår fredagsdröm var slut
Jag spydde i en rännsten, blev utskälld av en snut
Men glöm din värk i hjärtat och glöm ditt kneg min vän
För snart så är det fredag, då försöker vi igen
 
Lite tragiskt inlägg kanske men det får ni fan ta, första dagen på jobbet.