cluelez

I söndags så hände det igen. Vad ska man säga, jag vet själv att jag far illa när jag utsätter mig för sånt här men av någon anledning så gör jag det ändå. Dum i huvudet är nog orden jag söker.

Det var en helt vanlig söndag (igen?), jag, Robin, Ozy & Gelé tittar på fotboll, The Gel åker hem efter United matchen och vi andra bestämmer oss för att hyra en film. Det som skiljer sig denna söndagen är att vi redan innan vi går ner till Statoil säger att vi ska se en skräckfilm. Egentligen är nog inte någon utav oss direkt något fan av skräckfilmer, men jag har fan bara dåliga upplevelser. Det började med Scream, var så sjukt rädd för det satans jävla äcklet. Det bättrade inte på det heller att min granne Linus hade köpt en sådan mask som han brukade ta fram och knacka på mina fönster med.

Min andra, det är The Grudge, och det är nog den som har satt djupast spår. Skillnaden här är att nu var jag inte ung längre, nu ska jag kunna inse att det här är bara film. Men jag gick nog i 4 månader och lyfte på täcken och hade stenhård koll på vad som hände bakom min rygg.

Sen nu, söndagen till ära då var det Mirrors tur. Det är fan inte ok att vara 22 år och ha jävligt svårt för speglar. Har haft problem med att sova sen jag såg filmen, vaknar på nätterna och tror att jag är sekunder från att dö.



Men egentligen, det räcker man tittar på omslaget för det skriker ju; HYR INTE MIG FÖR HELVETE!