Lappjävel
Innan samlingen till matchen igår svängde jag in på OK/Q8 för att fylla på min mobil och köpa snus.
Halebop 300kr och en rapé portion
Spatserar mot utgången samtidigt som jag läser och knappar in koden. Hinner ungefär halvägs då jag får ett slag på armen. Det visar sig vara en bekant så vi står och småsnackar lite fram tills jag måste ursäkta mig för att jag har lite bråttom till matchen. Lägger ner mobilen, skrynklar ihop lappen och slänger den. Jag slänger den.
Tänker inte på det utan åker och spelar matchen (slog Forsheda med 3-1). Kommer hem glad efter vinsten och ska ringa ett samtal, det går inte att ringa. Vad i helvete är problemet?
Inga pengar på mobilen, men jag fyllde ju på nyss?
Glädjen förvandlas snabbt till ilska via ångest som tillslut leder till förhoppning. För jag kan ju inte slarvat bort lappen?
Letar i mina byxor, finkammar bilen då det slår mig att det var inget kvitto jag slängde innan, det var 300kr.
Trehundra, vad fan är det att ha ångest för tänker ni? För mig som inte kan hantera mitt massiva cash flow så är det mycket.
Svårt att sova och när klockan ringer känns det som jag inte hunnit sluta mina ögon på dessa fyra timmar.
Hasar mig fram till jobbet med en tyngd på mina axlar. Min gode vän och arbetskamrat Erik får agera psykolog och jag suckar och berättar min historia.
Jag kan kolla om jag hittar någon lapp där uppe.
Hoppet är ute, han kommer inte att hitta någon lapp, förmodligen har någon jävel tagit den och flytt landet.
Klockan 13.00 ringer min mobil och Erik säger att han har en överaskning till mig.
- Fan vad du ljuger
- Nej jag har hittat den
- Jag blir fan tjurig om du inte har den nu
- Jag har den
- Jag sänker dig om du inte har den
Erik skrattar sådär mystisk, vi ses sen säger han och lägger på luren.
Sen kommer han med min lapp, min lapp, MIN JÄVLA LAPP!
Jag blir nervös för att det inte ska funka men det gör det faktiskt och jag blir glad som en medlem i AFA på ett
EU-toppmöte.
Tack Erik, jag älskar dig.
Halebop 300kr och en rapé portion
Spatserar mot utgången samtidigt som jag läser och knappar in koden. Hinner ungefär halvägs då jag får ett slag på armen. Det visar sig vara en bekant så vi står och småsnackar lite fram tills jag måste ursäkta mig för att jag har lite bråttom till matchen. Lägger ner mobilen, skrynklar ihop lappen och slänger den. Jag slänger den.
Tänker inte på det utan åker och spelar matchen (slog Forsheda med 3-1). Kommer hem glad efter vinsten och ska ringa ett samtal, det går inte att ringa. Vad i helvete är problemet?
Inga pengar på mobilen, men jag fyllde ju på nyss?
Glädjen förvandlas snabbt till ilska via ångest som tillslut leder till förhoppning. För jag kan ju inte slarvat bort lappen?
Letar i mina byxor, finkammar bilen då det slår mig att det var inget kvitto jag slängde innan, det var 300kr.
Trehundra, vad fan är det att ha ångest för tänker ni? För mig som inte kan hantera mitt massiva cash flow så är det mycket.
Svårt att sova och när klockan ringer känns det som jag inte hunnit sluta mina ögon på dessa fyra timmar.
Hasar mig fram till jobbet med en tyngd på mina axlar. Min gode vän och arbetskamrat Erik får agera psykolog och jag suckar och berättar min historia.
Jag kan kolla om jag hittar någon lapp där uppe.
Hoppet är ute, han kommer inte att hitta någon lapp, förmodligen har någon jävel tagit den och flytt landet.
Klockan 13.00 ringer min mobil och Erik säger att han har en överaskning till mig.
- Fan vad du ljuger
- Nej jag har hittat den
- Jag blir fan tjurig om du inte har den nu
- Jag har den
- Jag sänker dig om du inte har den
Erik skrattar sådär mystisk, vi ses sen säger han och lägger på luren.
Sen kommer han med min lapp, min lapp, MIN JÄVLA LAPP!
Jag blir nervös för att det inte ska funka men det gör det faktiskt och jag blir glad som en medlem i AFA på ett
EU-toppmöte.
Tack Erik, jag älskar dig.
Kommentarer
Trackback
