Vägskälet
När jag bodde hemma så kan man säga att det förekom en liten tävling mellan mig, min bror och pappa. Eller tävling är kanske fel ord men vet inte riktigt vad man annars ska kalla det. Det är nämligen ingen utnämnd tävling och vi har aldrig pratat om att den funnits, vi har alla bara vetat om det. Det handlar om ren lathet och passionen med att jävlas med folk.
Den breder ut sig alla dagar om året och jag kan bara tänka mig hur trött min mamma var på detta. Till saken, du vaknar kanske först av alla och ska gå ner och äta frukost, du ska ta ett glas mjölk men märker att det bara finns mjölk till ett glas. Nu kommer latheten in i bilden, man tar bara ett 3/4 glas med mjölk, så får man ändå mycket mjölk och man slipper vika ihop kartongjävlen och kan spendera sin tid på annat. Sen tanken på hur förbannad nästa person som kommer och ska dricka mjölk och inser att det finns bara ytterst lite kvar, så lite att man inte kan spara lite och slippa slänga kartongen. Då kommer man till ett vägskäl, antingen skippa mjölken och ta ett glas vatten istället eller helt enkelt erkänna sig besegrad och vika ihop kartongen och se dum ut. Jag vet själv hur fruktansvärt arg jag har blivit när jag utsätts för detta, då skäller jag ut personen och påstår att jag aldrig gjort något så dumt i hela mitt liv. Men det har jag ju, även jag är ju en deltagare. Tycker dock lite synd om mamma som inte gjorde så här, och kanske blev utsatt för det alldeles för många gånger. Men vad vet jag, hon kanske var värst av alla, hon kanske var snäppet värre och hällde ut mjölk i vasken bara för att få se nästa person ska bli förbannad. Det här är ett rävspel och det finns ju i så mycket mer saker. Som t ex den sista skinkan ligger ju alltid kvar 2 månader efter utgått datum, bara för den som tar sista får diska burken. Eller tandkräm, toapapper, shampoo, det finns mycket grejer.
Nu när jag flyttat har jag kommit på att jag nu för tiden kör detta spel mot mig själv. Jag tar nästan all juice men lämnar lite kvar, så nästa morgon vaknar jag upp och startar dagen med att bli irriterad på mig själv. Kom att tänka på detta idag, men egentligen vad tänker jag med när jag är den enda som blir utsatt?
Det är lite som att man ligger och ska göra 25 armhävningar för sig själv, men man gör bara 23 och tänker "Yeees ingen kommer någonsin få veta"
Den enda jag lurar är mig själv.
Den breder ut sig alla dagar om året och jag kan bara tänka mig hur trött min mamma var på detta. Till saken, du vaknar kanske först av alla och ska gå ner och äta frukost, du ska ta ett glas mjölk men märker att det bara finns mjölk till ett glas. Nu kommer latheten in i bilden, man tar bara ett 3/4 glas med mjölk, så får man ändå mycket mjölk och man slipper vika ihop kartongjävlen och kan spendera sin tid på annat. Sen tanken på hur förbannad nästa person som kommer och ska dricka mjölk och inser att det finns bara ytterst lite kvar, så lite att man inte kan spara lite och slippa slänga kartongen. Då kommer man till ett vägskäl, antingen skippa mjölken och ta ett glas vatten istället eller helt enkelt erkänna sig besegrad och vika ihop kartongen och se dum ut. Jag vet själv hur fruktansvärt arg jag har blivit när jag utsätts för detta, då skäller jag ut personen och påstår att jag aldrig gjort något så dumt i hela mitt liv. Men det har jag ju, även jag är ju en deltagare. Tycker dock lite synd om mamma som inte gjorde så här, och kanske blev utsatt för det alldeles för många gånger. Men vad vet jag, hon kanske var värst av alla, hon kanske var snäppet värre och hällde ut mjölk i vasken bara för att få se nästa person ska bli förbannad. Det här är ett rävspel och det finns ju i så mycket mer saker. Som t ex den sista skinkan ligger ju alltid kvar 2 månader efter utgått datum, bara för den som tar sista får diska burken. Eller tandkräm, toapapper, shampoo, det finns mycket grejer.
Nu när jag flyttat har jag kommit på att jag nu för tiden kör detta spel mot mig själv. Jag tar nästan all juice men lämnar lite kvar, så nästa morgon vaknar jag upp och startar dagen med att bli irriterad på mig själv. Kom att tänka på detta idag, men egentligen vad tänker jag med när jag är den enda som blir utsatt?
Det är lite som att man ligger och ska göra 25 armhävningar för sig själv, men man gör bara 23 och tänker "Yeees ingen kommer någonsin få veta"
Den enda jag lurar är mig själv.
Kommentarer
Postat av: Ricky
Hahaha.. Så är de här hemma me:P
Postat av: Nixon
haha, klockrent, trodde fan bara det var jag som höll på så där!
Trackback
